• Hem
  • Lektion 2 – Proffs över en natt

Lektion 2

Proffs över en natt

I lektion två lär vi oss att tänka som ett proffs genom får reda på hur olika bildkompositioner påverkar mottagarens tankegångar.

Snabb väg till proffsigare bilder

Denna lektion handlar om bildkomposition och gestaltning. Hur tar man egentligen proffsigare bilder? Det korta svaret är; bestäm dig för det du vill säga och använd bildkomposition för att säga det. Det långa svaret är; om du vill att dina bilder ska se ut som om de är tagna av ett proffs så måste du tänka som ett proffs.

Proffs tänker alltid på betraktaren. De försöker ta bilder som fungerar även för dem som inte varit med om det som fotograferats. Om bilderna ska skildra en rolig fest, så måste bilden få betraktaren att tänka "roligt". Det kallas för att gestalta, och det är motsatsen till att avbilda. Att avbilda är att ta skarpa bilder som visar motivet så tydligt som möjligt. Vid gestaltning måste fotografen istället jobba med associationer.

Tänk efter hur du vill att någon som inte har några kopplingar till motivet ska uppfatta bilden. Till exempel "spännande", "långtråkigt", "avkopplande" eller "panik". Försök att hitta en vinkel där du får med innehåll som förstärker ditt budskap. Låt inte saker och ting komma med av rent slarv. Bilder får vara stökiga, men bara om det har ett syfte. Det här betyder inte att proffs alltid har mindre innehåll än andra. Tvärtom kan de tänka på att ta med saker som gör bilden bättre. Om gestaltningen är "långtråkigt" så kan till exempel en väggklocka i bakgrunden få betraktaren att tänka på tid. Väggklockan tillsammans med en uttråkad person skapar tanken att den här personen förmodligen önskar att tiden skulle gå fortare.

Vi ska försöka undvika att bilden uppfattas som en "avbildning". Man känner igen en avbildning för att den ofta är uppbyggd som ett passfoto. Det viktigaste sitter i mitten av bilden. Ramen är anpassad efter innehållet (lika mycket luft på alla sidor). En gestaltning däremot kan vara komponerad lite hur som helst, beroende på vad som ska gestaltas. Det viktigaste behöver inte vara i mitten, utan kan rent av vara långt ut mot kanten. När ramens format och placering är helt anpassad till innehållet läser vi det som att bilden finns till för att dokumentera hur någonting ser ut. Bilden får en funktionell utstrålning, som ett passfoto. När ramen däremot blir avsevärt större än den behöver vara så är det uppenbarligen inte funktionellt längre. Därför läser betraktaren in en betydelse i det. Nu tänker betraktaren på bilden som någonting mer än en ren dokumentation. När så här mycket himmel är med så kanske vi tänker på luft. På vad träden betyder för klimatet. Eller så tänker vi på ensamhet.

 

Ett enkelt sätt att få ett fotografi att uppfattas mer som en uttänkt och färdig bild än en ren dokumentation är att undvika att lägga det viktigaste precis i mitten. Det visar att det finns en större tanke bakom bilden. Den blir inte lika stel och mekanisk, utan mer harmonisk. Ett eller två extra motiv gör att betraktare tittar längre på bilden. Bäst fungerar det när det när betraktaren kan ana att det finns ett samband mellan blickfången. Om det bara finns en enda intressepunkt i bilden så kan den kännas lite enkel och tråkig. Betraktaren bläddrar förbi den fort. Med två blickfång aktiveras läsarens blick, så att den rör sig över hela bildytan. Men hur många blickfång är lagom då? Kan man ta med hur många som helst? Nej, man kommer snabbt till en punkt då blickfången blir så många att ögonen ser ett mönster istället för individuella objekt. Många tycker att det är lagom om betraktaren kan urskilja tre ställen i bilden som extra viktiga. Bilden får liv, med det blir inte jobbigt att titta på dem.

Men förmodligen kan du redan en hel del om bildkomposition eftersom det påminner om att möblera ett rum eller lägga upp mat snyggt på en tallrik. Det finns dock en viktig skillnad. När du fotograferar komponerar du oftast inte genom att flytta möbler eller mat, utan genom att flytta dig själv. Därför är det bra om du kan tänka på hur dina motiv skulle se ut ur olika vinklar, alltså hur du kan påverka kompositionen genom att flytta dig själv.